Postad i: Opinions and thoughts

Kan lika gärna släppa ut lite på bloggen, i hopp om förståelse.

Det sämsta du kan göra i ditt liv, är att berätta för någon att du har pengar. Tips från coachen helt enkelt. Om du sitter på en summa pengar så gäller det att spela dina kort rätt. Antingen så håller du käft helt eller så nämner du lite smått att du har lite cash, eller liknande.

Anyway, jag sitter nu i en sits som känns hemsk. Dagen då jag fyllde 18, alltså ett år sedan, så fick jag en fond av min farmor på ett femsiffrigt belopp(året innan fick jag även en "check" på 20.000 av just mor). Pengar som var mina, som bara jag har rätt till att spendera på exakt vad jag vill. Däremot så ville mor ta ett simpelt litet lån av mej. Sure thing. Så jag gav över ansvaret till henne. Något jag ångrar idag. För nu har hon lagt dom pengarna på vad hon tycker att jag behöver. Saker som jag inte allt är redo för eller ens vill ha. Detta har lett till ett missförstånd och mycket tjaffs. Därav valde jag att flytta till pappa när jag och Erik höll på att gå skilda vägar. Long story short så har i allafall jag och min mor, själva, kommit fram till en deal hur vi ska kunna samarbeta om mina pengar. Grejjen är dock att detta hade aldrig blivit en så stor grej, om hon bara hade varit ärlig från början. But wait there is more. Nu kommer la assface till farsa in i bilden. Sedan jag dök upp hos honom har jag berättat lite för honom, men även bett honom att hålla käft. Inte skriva NÅGOT till mor och bara lyssna på mej för en gångs skull. Han sa även att jag var välkommen att stanna utan hyra tills jag fann mej ett jobb. Skitsnällt faktiskt. MEN as i said, så är min far ett assface. Klart som fan han skriver till min mamma, det jag bad honom att INTE göra. Och genom henne fick han även reda på situationen om alla mina pengar. Och då ville han genast börja snacka om hyra.

Det känns verkligen så jävla fittigt. Att jag inte kan ha en förälder som kan prata med mej, utan att i grund och botten bara vela åt mina pengar. Jag känner mej som ett litet barn med en skattkista som två pirater vill åt. Jag fattar inte hur min syn på mina pengar, kan tolkas som fel i mina föräldrars ögon. Det bevisar ju bara hur lite dom litar på hur jag spenderar pengar, som inte ens är deras. Det som även känns så fittigt, är att sitta på alla dessa pengar, och ändå vara i skuld. Min mor hackar konstant på språkresan på 30.000 som jag blev hemskickad ifrån när jag var 14. Pengar som hon spenderat på mej för 5 år sedan. Jag har fortfarande ångest över det. Ångest över att jag inte kunde bete mej, att jag svek henne och var respektlös. Men efter somliga samtal hos kuratorn så har jag insett att det var hennes val och inte mitt. Okej, nu är det lite off topic, men jag känner så jävla mycket skuld samtidigt som jag känner mej lurad av båda mina föräldrar.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

  • Facebook
  • Twitter
  • Snapchat
  • Youtube
  • Spotify
  • Instagram
  • Blogkeen
  • Nouw