Fades away

Bloggen må ta sina sista andetag. Mycket beror på att jag inte alls är så beroende av att dela med mig av varje sekund ur mitt liv, varken i bildform eller i textform. När jag strollar mig igenom andra, fortfarande dunderaktiva bloggare(likt en sabina 2015) så tycker jag mest att det ser sad ut. Sad för att en blogg aldrig mer kommer bli en "karriär" och sad för att jag själv var en sån en gång i tiden.


Jag kommer dock aldrig, tror jag, att radera bloggen. Det är intressant ibland att läsa ybergamla inlägg. Om människorna som jag hade runt mig, men som ej längre är en del av min vardag. Alla mina puckade tankar och spammning av ointressanta inlägg som på något sätt satt en jävla massa press på mig. En massproduktion som jag trodde skulle leda mig någonstans i livet. Jag gick ju trots allt estet-media, så en gnutta hopp borde jag inte ta för givet. Men jag brukar alltid tänka "it was an different time back then"

Jag kommer nog aldrig att sluta skriva inlägg, även fast mellanrummen blir allt längre. Jag tror att det är som en hälsning från mig just nu, till mig i framtiden. För om jag känner mig själv rätt så kommer jag kika tillbaka om ett par veckor, månader och kanske till o med år och läsa. Läsa en känsla om vad jag hade för mig i den tiden av mitt liv.

ALSO: Portalen har blivit så pissigt jävla skit att när Nouw dör, då dör nog även bloggen :(

Gillar

Kommentarer